Fritidsgården
Måndagar, onsdagar och fredagar var magiska dagar i Sandhem. Då kunde man köpa salta S, lyssna på någons blandband och titta på "Tre kronor" ihop med resterande sandhemsungdomar i en brun halvsliten soffa på sandhems fritidsgård.

Vindskyddet
Det var helg och dags för fest. Man gjorde bäst i att sköta dessa festliga aktiviteter vid det legendariska vindskyddet. Dels för att det fanns ett tak, eldplats och stockar att sitta på och dels för att det låg minst en kilometer från alla mammor och pappor som inte fick veta vad vi gjorde. Vindskyddet brann till sist upp. R.I.P.

Eldstaden på kohagen
Då fritidsgården var stängd kunde man alltid elda vid "kohagen". De stackars tallarna som stod uppe på platån fick ständigt agera bränsle för kvällens eldande. Ingen tallskog har varit så ren på grenar och bröte som just denna lilla skog. En och annan björk fick också stå ut med stympning. Björknäver istället för tändvätska... Funkade hur bra som helst då och funkar än idag.

Sandhemsdiscon
På det lokala discot spelades det oförglömliga hittar såsom "Run away", "The rhythm of the night" och "It's my Life". Banangasen låg som en tät dimma och strobelamporna blinkade så att allt man gjorde på dansgolvet såg skitballt ut. Discot avslutades traditionsenligt med en tryckare, t.ex. Mariah Careys "Hero" i en doftmix av banangas "Axe" och "Date".

Dakota, Zündapp, MT5:or och KS50
Man var inte riktigt en ball sandhemsgrabb om man inte ägde ett motordrivet fordon. Jag talar givetvis om mopeden. Det var moppen som skulle ta oss till oanade äventyr och den skulle även hjälpa oss att ragga upp den där tjejen. Ett stort plus var om man satt inne med skills som en "långburn" eller kanske en tripp på bakhjulet. Klarade man dessa konstverk var ragget mer eller mindre fixat, eller kanske inte :) Med tillbehör som "femånhalva", "60-kubik" och fräna "effektljuddämpare" kunde vi hävda oss väl mot revaliserande hannar från grannbyn Kättilstorp.

Buss 311
Skulle man ta sig till stan (Falköping givetvis) satte man sig på buss 311. Den tog oss på små krokiga vägar genom bygden och då vi åkt förbi Kälvene på väg mot Vartofta satt man alltid i en skräckblandad förtjusning inför "guppet" som kittlade våra magar så gott. Man fick vara glad för det lilla. Den andra stan (Jönköping) besöktes sällan. Då krävdes det buss med byte i Mullsjö. På 90-talet låg Jönköping minst 20 mil bort.

Sandhemsdagen
Det fanns två extra höjdpunkter under ett år i Sandhem. Det var dels Marknaden och så var det Sandhemsdagen. Sandhemsdagen innebar gratis godis, fräna dekaler med diverse partiloggor på m.m.

Sandhemsstafetten
Mörkret började lägga sig över byn. Snacket gick. Vad skulle vårt lag heta? Det var dags för den årliga stafetten på elljusspåret. Med blodsmak i munnen kämpade man sig runt de 2500 metrarna (som egentligen är 2300). Att vinna var mer eller mindre en omöjlighet men vad gjorde det då alla deltagare fick vara med på den stora utlottningen efter loppet. Där fanns fina priser att vinna och spänningen i gamla gympahallen var olidlig.

Bykrogen öppar
Ryktet spred sig snabbt över byn... Inte kunde Sandhem få sin egen pizzeria? Jodå... Där fanns den plötsligt, som en oas i ett snustorrt land. Vi kunde helt plötsligt avnjuta en "kebab i bröd". Sandhem blev internationellt! Att det också ingick en pub i denna, nya spännande restaurang gick knappt att beskriva med ord. Det var helt enkelt otroligt. Sandhem kändes helt plötsligt lite mer som en "stad". Bykrogen var ett faktum.

Sandhem kommer med i efterlyst och kvällspressen
På 90-talet blev Sandhem känt utanför våra 70-skyltar. Inte på något bra sätt dock. På några få år gick Sandhem från en mysig liten idyll till något som skulle kallas "västsveriges knarkcentrum". Att vår by någonsin var ett knarkcentrum är givetvis inte sant men står detta i expressen höjde folk på ögonbrynen. Med en liten sekvens i efterlyst där någon hittat en knarkpåse i ett dike och med den spektakulära "knarkleveransen" från ett flygplan på sandhemssjöns is så var det kanske inte konstigt att ryktet spred sig.
Just då som ung kunde man ju tycka att detta var lite ballt... Att den där stämpeln skulle hänga kvar i 20 år var det nog dock ingen som trodde då.

Fribergs saker och ting
Det är orättvis att säga att det endast var bykrogen som gjorde sandhem lite mer ballt än förut. Då Göran slog upp portarna till sin butik för första gången öppnades oanade möjligheter för oss unga.
I en och samma butik kunde man både köpa smågodis på lösvikt OCH hyra TV-spel. Både "Grå lådan" och Sega dessutom.
"Fribergs saker och ting" var en liten pärla som stod där och väntade på oss tv-spelsnördar. 

Kiosken
Det var förvisso inte allt för länge sedan kiosken slog igen för gott, men det var på 90-talet kiosken verkligen kändes som en kiosk. Utanför stod en het spelmaskin för den som hade några kronor över. Man kunde köpa godis i en lucka(!!) bara en sån grej. Bänkarna utanför blev en naturlig plats att hänga på. Good old Kiosk.

Macken
Då man skulle tanka moppen fanns det givetvis en mack att tillgå. Bilisten som den hette stod där troget och väntade var gång det var dags att tanka. En "tjuga" och helgens äventyr var räddade. Jämte macken fanns även en fiffig liten pump där man kunde fylla på sina cykeldäck med luft. Service på hög nivå!

Telefonkiosken
Vid kiosken stod det en orange telefonkiosk. Långt före tiden med internet, msn, chattrum osv så fanns "heta linjen". Säg de som inte stod där i hytten nån gång och fnissade lyssnandes på en flåsande otäcking i andra änden. Telefonkiosken fick även agera plats för smygrökning emellanåt.

Mösaraceet
Vi hade en helt egen liten rallybana uppe i skogarna vid välneryd.
Varje år gjorde papporna upp om vem som var byns rallymästare. Det gasades, prejades och kördes som bara fasen! Saab mot volvo (och kanske nån stackars bubbla också). Vi yngre förmågor fick nöja oss med att köpa korv och festis. Men att agera publik till detta spännande event var inte fy skam.